Ett unikt världsarv i två länder
För att bli utsedd till världsarv av UNESCO krävs något unikt, något som har stort värde för hela mänskligheten. Just detta kännetecknar Höga Kusten och Kvarkens skärgård – det bästa området i världen för att uppleva och förstå landhöjningen som följde efter den senaste istiden. Höga Kusten fick världsarvsstatus år 2000 och 2006 utökades området med Kvarkens skärgård på den finska sidan av Bottenviken. Tillsammans utgör de ett gemensamt världsarv där naturens krafter och istidens arv möts och berättar en historia som sträcker sig över tusentals år.
Landhöjningen fortsätter än idag i området, med en hastighet av cirka 9 mm per år. Detta formar landskapet ständigt och gör platsen till ett levande geologiskt laboratorium. Men trots att Höga Kusten och Kvarkens skärgård är sammanlänkade av samma naturprocess, ser landskapen väldigt olika ut på var sin sida om Bottenviken. I Kvarken möts du av flacka och steniga skärgårdsområden, moränformationer, blockterräng samt glon och flador – sjöar och laguner skapade av landhöjningen. I Höga Kusten reser sig istället höga berg, kalottberg och klapperfält, och du kan se de tydliga spåren av hur havet en gång har format markerna.
Kalottberg och högsta kustlinjen
Ett av de mest slående exemplen på landhöjningen i Höga Kusten är Skuleberget. Här hittar du världens högst uppmätta högsta kustlinje – hela 286 meter över havet. När inlandsisen började smälta bort från Vibyggerå för ungefär 10 500 år sedan, stack bara två små öar upp ur havet där Skuleberget nu reser sig mäktigt. Den största av dessa öar var då bara nio meter hög.
Isens avsmältning lämnade efter sig morän – en blandning av stora stenar, grus, sand och mindre partiklar. På toppen av Skuleberget ligger denna morän fortfarande orörd, medan den längre ner längs bergssidorna har sköljts ren av forna havsvågor. Detta har påverkat växtligheten: på toppen, där jordmånen är orörd, växer tät granskog, medan sluttningarna längre ner är mer karga och domineras av tall. Det är detta som skapar kalottbergens karaktäristiska utseende – en ”mössa” av skog på toppen, med glesare vegetation nedanför. Flera av dessa kalottberg hittar du också i och runt Skuleskogens nationalpark, där höjden och havets avtryck tydligt möts.
Spår av istiden i landskapet
Landhöjningen har inte bara format bergen – den har också lämnat avtryck i form av klapperfält och tunnelgrottor. Klapperfälten är rester av gamla stränder, där havets vågor har sköljt bort det finare materialet och lämnat kvar runda, nötta stenar. Ju högre upp i terrängen ett klapperfält ligger, desto äldre är det. Ett av de största och mest imponerande klapperfälten i området hittar du öster om Slåttdalsberget i Skuleskogen.
Tunnelgrottor är en annan spännande formation som skapats av havets kraft, där vattenströmmar under isen har gröpt ur berget och bildat håligheter och tunnlar. Dessa geologiska spår ger en direkt känsla av det kraftfulla samspel mellan is, vatten och land som präglat Höga Kusten genom årtusendena.
Vill du veta mer om världsarvet?
På världsarvets officiella webbplats highcoastkvarken.org hittar du kartor och information om var du kan se olika spår av landhöjningen och lära dig mer om områdets geologi. Här finns också tips på platser att besöka och leder att vandra för att få den bästa förståelsen för det unika landskap som gör Höga Kusten och Kvarkens skärgård till ett av världens mest fascinerande världsarv.
